Den här artikeln behandlar Nya Zeelands historia. Nya Zeeland var bland de sista större landområdena att bli befolkat. De polynesiska urinvånarna, maoriernaankom troligen någon gång mellan år och e. De första européerna som nådde Nya Zeeland leddes av den holländske upptäcktsresanden Abel Tasman Området fick först namnet Staaten Landtmen namnet ändrades senare till Nieuw Zeeland efter den holländska provinsen Zeeland.
Öarna kartlades mer noggrant av James Cook till Detta förde med säljägare, och från talet tillfällig brittisk bosättning. Omkring blev Nya Zeeland en mer stadigvarande utgångspunkt för säl och valfångst längre söderut, men bosättningen var oorganiserad. Flera svåra sammanstötningar ägde rum mellan maorierna och européer.
Från missionerade Samuel Marsden bland maorierna, samtidigt som han intresserade sig för att öppna upp handel på öarna. På grund av de ständiga stamkrigen och konflikter med kolonisatörerna kom någon sådan inte till stånd. Omkring började de första européerna att bedriva jordbruk på öarna, samtidigt som handeln på Nya Zeeland ökade i betydelse.
Det ledde samtidigt till att konflikterna med maorierna skärptes. William Hobson slöt i Waitangi 6 februari det så kallade Waitangitraktatet med maorierna där hövdingarna på öarna ställde sig under brittiska drottningens överhöghet, varemot de garanterades egendomsrätt och brittiska undersåtars rättigheter.
Detta fördrag korsade planerna från Nyzeeländska kompaniet som bildats av Edward Gibbon Wakefieldoch från australiska spekulanter. Dessa hade under lagligt tvivelaktiga former gjort stora jorduppköp på Nya Zeeland. Hobson, som blev Nya Zeelands guvernör sedan det i november-december blivit självständigt från Australien, kämpade mot kompaniets intressen i enlighet med Waitangifördraget.
Kompaniet lyckades dock genom mäktiga gynnare i London få vissa undantag från fördraget, vilket ledde till konflikter med maorierna. Māori-styrkor ledda av hövdingarna Kawiti och Hone Heke förstörde den 11 mars den brittiska bosättningen i Kororareka vilket inledde " Flaggstångskriget " som utkämpades 11 mars till 11 januari Under och talen upptäcktes guldfyndigheter och en betydande fåravel började bedrivas.
Invandringen tog fart och understöddes och stora statliga arbeten utfördes under Julius Vogels ledning. Under lågkonjunkturen på talet drabbades Nya Zeeland av svåra finansiella problem. Från leddes Nya Zeeland av ett "Framstegsparti" "liberal labour" som under Richard Seddon genomförde en rad politiska och sociala reformer, särskilt i arbetarvänlig riktning, vilka gjorde Nya Zeeland till ett föregångsland i detta avseende.
Redan hade allmän rösträtt för män införts. Mot framstegspartiet reste sig under talets början en konservativare partibildning, Reform party, samt ett radikalare Labour party. Under första världskrigetdå Nya Zeeland bidrog med