Överbelastnings- och olycksfallsskador orsakade av sport och idrott är vanliga i barnsjukvården. Andelen är högst i åldern 13—15 år, och knäleden är särskilt utsatt. Johan von Heideken, specialist i ortopedi, sektionen för barnortopedi, Astrid Lindgrens barnsjukhus, Karolinska universitetssjukhuset Eva Bengtsson Moström, bitr överläkare i ortopedi, sektionen för barnortopedi, Astrid Lindgrens barnsjukhus, Karolinska universitetssjukhuset Per-Mats Janarv, med dr, överläkare i ortopedi, Capio Artro Clinic; samtliga Stockholm per-mats.
Sammanfattat Idrottsskador utgör en stor del av akutbesöken inom barn- och ungdomssjukvården, och idrottsrelaterade knäskador orsakade av överbelastning eller olycksfall är vanliga. Idiopatiskt patellofemoralt smärtsyndrom, Osgood— Schlatterskada och osteochondritis dissecans är i många fall idrottsrelaterade överbelastningsskador och kräver anpassning av idrottsaktiviteterna.
Traumatisk patellaluxation och främre korsbandsskada kan behöva kirurgi. Evidensen avseende behandlingen av och långtidsprognosen för knäbesvär hos barn är i många fall begränsad. Idrottsskador är vanliga inom barnsjukvården. Skador som orsakas av sport- och idrottsaktiviteter utgör 28 procent av det totala antalet skador på svenska akutmottagningar i åldersgruppen 0—17 år med en topp i åldern 13—15 år, och det är ingen större skillnad i andelen idrottsskador mellan pojkar och flickor fram till årsåldern Figur 1 [1].
Idrottsskador delas av tradition in i överbelastnings- och olycksfallsskador, och hos idrottsaktiva barn är knäleden ofta drabbad [2]. I det följande diskuteras de vanligaste idrottsrelaterade tillstånden som kan drabba knäleden, men rida på mitt knä som ett barn tillstånd där det ibland råder osäkerhet i handläggningen och där allvarliga konsekvenser kan förbises.
Vikten av noggrann undersökning och kunnig rådgivning Vid framför allt överbelastningsbesvär är noggrann undersökning och kunnig rådgivning av stor betydelse. Sjukdomsförloppet kan vara långdraget, och det finns ofta ett stort mått av frustration hos både patient och föräldrar som behöver hanteras [3].
NSAID kan ibland efterfrågas men ska endast prövas vid mycket akuta besvär och under kortare tid. Det är inte aktuellt att ge NSAID till en växande individ för att han eller hon ska kunna fortsätta med sin idrott. Smärtan signalerar att kroppen är överbelastad och att en anpassning av idrottsaktiviteterna är helt nödvändig för att undvika försämring och ett långdraget förlopp som till slut kan tvinga utövaren att helt sluta med sin idrott.
Kunskapen är också ytterst begränsad om hur framför allt överbelastningsskador ska kunna förebyggas. Vi vet för lite om vilken mängd och typ av träning som är möjlig i olika åldersgrupper, och framför allt vilken träning som eventuellt skulle kunna förebygga skador.
En nyligen publicerad svensk studie har emellertid kunnat visa på en signifikant minskning av främre korsbandsskador hos kvinnliga fotbollsspelare i åldern 12—17 år om de använde sig av ett neuromuskulärt inriktat uppvärmningsprogram »knäkontroll« två gånger i veckan [4].
Det ska också påpekas att undersökning av knäleden innefattar undersökning av höftleden för att säkerställa att patienten har full rörlighet och ingen smärta i höftleden. Patienterna kan uppleva höftproblem som smärta i nedre delen av låret och i knäleden.
Regelbundet ser vi patienter med långdragna »knäbesvär« som visar sig vara höftfyseolys, Mb Calvé—Perthes eller reumatisk sjukdom i höftleden [5, 6]. Idiopatiskt patellofemoralt smärtsyndrom, PFSS En av de vanligaste orsakerna till långvariga knäbesvär hos en växande individ är ansträngnings- och belastningskorrelerade främre knäsmärtor, även kallat patellofemoralt smärtsyndrom PFSS [5].
Tillståndet är vanligast hos idrottsaktiva tonåringar i tillväxtspurten [7, 8]. Tidigare användes kondromalaci synonymt med PFSS, men kondromalaci får reserveras för patologiska tillstånd i ledbrosket [9]. PFSS kan delas upp i strukturell respektive idiopatisk främre knäsmärta [9].
Strukturell PFSS avser suboptimala anatomiska förhållanden eller definierad patologi i extensormekanismen i knäleden, och ett flertal tillstånd diskuteras i litteraturen [3,9].