Renässansen av franskans renaissance"pånyttfödelse" var den period då medeltiden avslutades och antikens kulturarv sägs ha återuppväckts. I Italien, varifrån renässansen utgick, varade den från talet till omkring år Den omfattar inte minst konst och litteratur som spreds med hjälp av boktryckarkonsten från sent tal.
Begreppet renässans har genom tiderna använts på många olika sätt, och därför har avgränsningen av perioden också sett olika ut. Det myntades av den franska konsthistorikern Jules Michelet i hans Renaissance men vann genomslag främst genom Jacob Burckhardt Die Kultur der Renaissance in Italien Man menade då att renässansen fötts i Italien på talet och var den tid då den mörka medeltiden var på väg att ersättas av en nyupptäckt av antikens konst och vetenskaper.
Man fäste vikt vid universalgenier som Michelangelo Buonarroti och Leonardo da Vinci som båda behärskade en mängd konstarter. Efterhand blev man dock alltmer medveten om att renässansen historiska händelser sådant tvärt avbrott inte inträffat utan att situationen var mer komplex.
Antika byggnader hade återkommande kopierats i Italien under medeltiden och talets kulturella pånyttfödelse hade oberoende och lika tidiga motsvarigheter i Frankrike, Tyskland och Nederländerna. I stället har senare tiders forskare velat fokusera på de ekonomiska, sociala och politiska förändringarna i samhället vid den här tiden: feodalväsendets upplösning, städernas uppsving, den nya världshandelns uppsving samt nya uppfinningar som krutetkompassen och boktryckarkonsten.
Exakt var och när renässansen började och slutade beror på vilka källor man konsulterar. Omkring — skulle många säga. Inom arkitektur drar man gärna tillbaka den bakre gränsen till att omfatta i princip hela gotiken och inom musik vill man gärna flytta den främre gränsen till att omfatta majoriteten av talet.
Inom måleri anses renässansen oftast inledas redan omkringmen då främst i Italienskt måleri, och trots att det flandriska måleriet hade nära utbyte med det italienska redan under början av talet räknas det helt som gotiskt, och tyska konstnärer likt Albrecht Dürer som hade fått sin utbildning i Italien hos italienska renässanskonstnärer räknas oftast som gotiska konstnärer.
Även renässansansens avslutning är något flytande. Barockensom ersätter renässansen har sitt ursprung i manierismen som uppstår redan på talet i Italien, men det är först på talet som barocken som stil brukar sägas ha gjort sitt fulla intåg. Inom litteraturen brukar det sena talet ses som barockens intåg.
I Sverige, där man i stället för renässans talar om Vasastil anser man inte att barocken gjorde sitt intåg förrän omkring Pånyttfödelsen inom vetenskapteologilitteratur och konst började med återupptäckten av äldre texter på grekiska och latin som hade fallit i glömska i väst sedan romarrikets sönderfall.
I början av renässansen hämtades dessa texter från lärda i det bysantinska imperiet och från kloster runt om i Europa. Mot slutet av renässansperioden, då reformationen gjorde sitt intåg, började dock de lärda föredra nyupptäckt material på hebreiska och arameiska framför de grekiska och bibliska källorna som väckte sådan entusiasm vid periodens början.
Renässansen har beskrivits som den period då människan upptäckte sig själv, då individen befriades från den romersk-katolska kyrkans ok. Man har då tänkt sig medeltiden som en period då individen var underställd kyrkan och fursten, och var allmänt vidskeplig på grund av bristande kunskap.
I motsats till detta har man renässansen historiska händelser fram renässansens universalgenier - till exempel BrunelleschiAlbertiLeonardo da Vinci och Michelangelo Buonarroti. Under senare tid har man i ökad grad försökt lyfta fram likheterna mellan epokerna och se övergången mellan dem som en kontinuerlig process.
På de gotiska katedralerna finns flera exempel på direkta influenser från antikenoch många av de landvinningar som tidigare tillskrivits renässansen tillerkänns nu tidigare perioder. Snarare än att poängtera antikvurmen under renässansen har man börjat peka på ekonomiska, sociala och politiska faktorer — de många likställda hoven centrerade kring var sin stad; kompassen ledde till ökad handel, boktryckarkonsten innebar att nya idéer kunde spridas snabbare, etcetera.