Rysk litteraturlitteratur författad på det ryska språket. Något som kännetecknar den ryska litteraturen är att den är starkt knuten till samhällsutvecklingen. Författarna har ofta tagit på sig rollen att staka ut framtiden. Bland talsförfattarna märks Anna AchmatovaMarina TsvetajevaOsip MandelstamVladimir MajakovskijMaksim GorkijAndrej BelyjJevgenij ZamjatinAndrej PlatonovMichail BulgakovVladimir Nabokov vars senare författarskap är på engelskasamt års nobelpristagare i litteratur Ivan Buninårs nobelpristagare i litteratur Boris Pasternak som tvingades avböja prisetårs nobelpristagare i litteratur Michail Sjolochovårs nobelpristagare i litteratur Aleksandr Solzjenitsyn som kunde mottaga prisetefter att först ha tvingats gå i exiloch års nobelpristagare i litteratur Joseph Brodsky som sedermera blev amerikansk medborgare och skrev essäer på engelska.
Tre stora traditionsbrott delar in den ryskspråkiga litteraturhistorien i fyra epoker: Äldre rysk, Imperierysk, Sovjetiskt och eftersovjetisk litteratur. Vissarion Belinskijden mest inflytelserike ryske litteraturkritikern under talet gick så långt att han föreslog ett exakt år som startpunkten - Dessutom berodde de på omständigheter som går att finna utanför själva litteraturhistorien.
Den äldsta ryskspråkiga litteraturen var religiös. Sedan de ryska [ förklaring behövs ] områdena blivit en del av den östkristna kulturkretsen kom en rad översättningar av bysantinsk religiös litteratur under talet. Istället för latin användes ett slaviskt standardspråk, fornkyrkoslaviskan.
Det senare betraktas som det främsta rusiska poetiska verket. När mongolerna under talet invaderade det ryska området blev det isolerat från Europa vilket gjorde att renässansidéerna aldrig kom dit. Till dessa räknas Velikije Minei-Tjetiiett enormt uppslagsverk över martyrer, och Ulozjenije "Lagboken".
Den imperieryska litteraturen är språkligt experimentell och fokuserar mycket på filosofiska problem. Det är just detta som är utmärkande för de ryska klassikerna. Under början av talet genomför Peter den store reformer för att närma Ryssland till västvärlden.
Dessa reformer fick stor betydelse för överklassens vardag; deras klädsel, vanor, sociala liv och utbildning förändrades. Ryssar skickades till Västeuropa för att studera och man lärde sig främmande språk i större utsträckning. Under talet ägnade sig den ryskspråkiga litterära världen åt att imitera västeuropeisk litteratur.
Under denna tid utvecklades det ryska litterära språket då kyrkslaviskan visade sig otillräcklig för författarnas visioner. Kring växte en futuristisk gren fram i Ryssland. Man kan datera dess födelse till då poeterna och futuristiska förgrundgestalterna Majakovskij och Chlebnikov publicerade manifestet En örfil åt den allmänna smaken.
En annan av hans mest kända dikter är titeln syftar på Sovjets dåvarande folkmängd vari han hyllar den nya staten. Chlebnikov sökte efter historiens lagar inom numerologin och utvecklade teorier om språket och dess ursprung. Dessa teman försökte han sedan förklara i sin poesi, som är svårtolkad, intensiv och syftade till att skapa "en ny värld av språk".
Den ryska futurismen skilde sig två grenar: ego-futurismen i Petersburg och kubo-futurismen i Moskva. Den ledande ego-futuristen var Igor Severjanin som debuterade med diktsamlingen Den åskskjudande bägaren.