Situationen kan se väldigt olika ut när man blir en bonusfamilj. Föräldern kan ha varit ensamstående länge, eller gå direkt från kärnfamiljen till det nya förhållandet. Barnen kan vara så små att de senare inte kommer att ha något minne av hur det var när deras föräldrar levde ihop, eller så stora att de är fullt upptagna med att se sig om efter eget boende.
Barnen kan vara svartsjukt klängiga på sin förälder, eller inte önska något hellre än att föräldern får någon annan att slösa sina omsorger på än dem. Oberoende av hur det ser ut så är en grundregel att det för de allra flesta barn är en stor sak med en ny vuxen i familjen.
Eftersom barnen inte har någon möjlighet att välja var de ska bo, är det viktigt att visa dem hänsyn för de känslor förändringen kan väcka. Att däremot överlåta till sina barn att bestämma i sådana frågor är ett för stort ansvar.
Det är också klokt att introducera en ny partner långsamt, på ett genomtänkt sätt och inte förrän man själv känner sig ganska säker på att det här är ett förhållande man vill satsa på. Håll gärna igen lite med kärleksyttringarna i början eftersom de flesta barn har svårt för att se sina föräldrar i sådana situationer.
Som bonusförälder måste man vara medveten om att man får barnen på köpet med sin nya kärlek. Det betyder inte att man måste älska, bonusbarn vs biologiska barn ens tycka så värst mycket om dem. Inte heller att man nödvändigtvis måste ta något riktigt föräldraansvar.
Men det betyder definitivt att man måste respektera dem som individer, visa hänsyn för deras situation och ta ett vuxenansvar för dem. Precis som man egentligen borde göra för alla barn och unga som kommer i ens väg. Det är en svår balansgång att som bonusförälder veta hur mycket man å ena sidan kan lägga sig i uppfostran av barnen och å andra sidan har rätt att bestämma över i sitt eget hem.
Det finns förstås inget givet svar på den frågan, men en lösning på problemet är att ha en levande dialog med sin partner om ansvarsfördelning och hur man vill ha det hemma. Att barn spelar ut vuxna mot varandra är inget nytt under Familjeliv, och det drabbar inte bara bonusföräldrar.
Men som bonusförälder kan man känna sig i ett extra stort underläge eftersom man saknar de sanktionsmöjligheter som föräldern har. Man är sårbar, och tar ibland kanske åt sig i onödan. I sådana lägen blir det livsviktigt att känna att man backas upp av sin partner.
Om din partner har outredda konflikter med sitt ex gör du som bonusförälder bäst i att hålla dig borta från dem. Fundera över hur det skulle vara om barnen inte fanns; inte skulle du vilja ägna en massa tid åt att grotta ner dig i din nya kärleks relation till sitt ex!
Att hålla dig så neutral som möjligt ökar inte bara chanserna att du själv ska må bra, utan hjälper faktiskt också barnen till en frizon från konflikten. Ibland går det dock inte att värja sig från dilemman som genomsyrar hela familjen.
Väldigt olika regler och rutiner mellan skilda föräldrar är t ex en vanlig källa till konflikter. Det kan vara värt att nämna att barn klarar av att skifta mellan ganska olika familjeregler.