Den här artikeln behandlar kollektivtrafikens organisation i Sverige. Gällande definition av kollektivtrafik är enligt EU:s kollektivtrafikförordning "persontransporttjänster av allmänt ekonomiskt intresse som erbjuds allmänheten fortlöpande och utan diskriminering".
Den tidigare definitionen hade utformats av SIKA Statens institut för kommunikationsanalys och löd "i förväg organiserade, regelbundet tillgängliga transporter som erbjuds allmänheten eller en särskild personkrets enligt givna regler".
Då denna trafik inte uppfyller EU:s krav att kollektivtrafik ska vara öppen för allmänheten är den nu vedertagna benämningen Särskilda persontransporter för sådan trafik som kräver tillstånd. Tågtrafik infördes i Sverige på talet. Det skedde dels i statlig regi för stambanorna, och dels i privat regi för sidobanor.
De privata bolagen hade i huvudsak dels kommunala ägare som ville ha järnvägstrafik, och dels företag som ägare som behövde godstrafik. Med början på talet tog staten över en stor del av de privata järnvägarna. Under talet startades busstrafik i huvudsak i privat regi.
Kollektivtrafiken hade en kris i Sverige på och talen då många skaffade bil vilket minskade antalet passagerare. Många järnvägslinjer lades ner och ersattes med buss. Många mindre busslinjer lades också ner eller körde enbart skoltrafik.
Kommunerna subventionerade i ökande grad busslinjer för att ha dem kvar. Bussbolagen skötte själva biljettförsäljningen. Med början på talet infördes länstrafikbolag. Biljetthanteringen centraliserades då per län vilket framför allt underlättade arbetsresor med månadskort.
Från 1 januari gäller en ny lag om kollektivtrafik som bygger på EU:s kollektivtrafikförordning och reglerar hur samhället kan säkra trafik och standard som den kommersiella trafiken inte kan erbjuda. De gamla länstrafikhuvudmännen upphörde och ersattes av regionala kollektivtrafikmyndigheter.
De regionala kollektivtrafikmyndigheterna kan vara organiserade av regionensom kommunalförbund eller i gemensam nämnd, men i praktiken förekommer bara regioner och kommunalförbund. RKM ska regelbundet - åtminstone en gång Resor och flyg mandatperiod - utarbeta trafikförsörjningsprogram med de mål och krav för kollektivtrafiken som skall gälla i länet.
Utifrån trafikförsörjningsprogrammets krav tas formella beslut om allmän trafikplikt för enskilda linjer eller områden, vilket betyder att myndigheten åtar sig att försörja samhället med en viss trafik under en period. Själva trafikförsörjningen kan sedan ske genom upphandling, vilket är vanligast, eller i egen regi.
Samtidigt med den nya kollektivtrafiklagen försvann även formellt de gamla trafikhuvudmännens invändningsrätt, dvs deras rätt att stoppa kommersiell trafik inom länet i många län hade dock denna invändningsrätt inte tillämpats sedan Den 1 januari blev det fritt att bedriva kollektivtrafik på kommersiella grunder på vilken sträcka som helst inom länen.
De enda kraven är att trafiken ska anmälas till RKM senast 21 dagar i förväg, samt att tidtabellen ska skickas in till Samtrafiken i Sverige ABsom samordnar tidtabeller och biljetter för all kollektivtrafik i landet genom Resplus -samarbetet.