Den här webbplatsen använder cookies, som samlar information om hur du interagerar med sidan. I kombination med de uppgifter du uppger, skapar vi en profil så att vi ska kunna visa relevant innehåll just för dig. Genom att acceptera tillåter du att vi samlar och behandlar dina personuppgifter enligt beskrivningen.
Läkemedelsbehandling av adhd ska vara ett komplement till annat stöd och anpassningar i vardagsmiljön och utbildning till personen själv och närstående. Medicinen är tänkt att minska konsekvenserna av funktionsnedsättningen och hjälpa personen att få större nytta av stödåtgärderna.
Innan behandling med läkemedel startar ska tydliga mål för behandlingen sättas. Effekten av behandlingen ska följas upp och utvärderas. Behandlingen ska omprövas med jämna mellanrum. De läkemedel som oftast används vid behandling av adhd kan delas in i två grupper: centralstimulerande och icke-centralstimulerande.
De centralstimulerande läkemedlen är metylfenidat och amfetamin. De är väldigt lika varandra, både när det gäller effekt och biverkningar. Men de passar olika bra för olika personer. Enligt Läkemedelsverket ska metylfenidat vara första val.
Det gäller vid medicinsk behandling av typisk adhd när andra svårigheter inte finns med i bilden. Centralstimulerande läkemedel CS ökar förmågan till koncentration och uppmärksamhet. Samtidigt minskar impulsiviteten. Det har gjorts många forskningsstudier om behandling med CS hos barn och ungdomar med adhd.
Studierna visar att 80 procent får minskade adhd-symptom vid medicinering. På kort sikt innebär det att barnens förmåga att lyckas i skolarbetet och att ha bra kompisrelationer förbättras. Effekterna på lång sikt är inte helt kartlagda. Men medicineringen får anses ha en positiv effekt så länge som adhd-problemen finns kvar.
Centralstimulerande läkemedel är klassade som narkotika. Den dos som används för behandling vid adhd är mycket mindre än den som används av missbrukare. De som behandlas upplever ingen ruseffekt alls. Det finns inte heller någon risk för läkemedelsberoende.
Studier visar att medicineringen inte ökar risken för framtida missbruk hos barn och unga som använder CS. Den allra vanligaste biverkningen vid behandling med CS är minskad aptit.