Hur många rödbladiga häggar behöver vi? Sedan har Shuberthäggen förvånat och förundrat. Vad som under de första av sommarmånaderna ser ut som nästan vilken hägg som helst det finns nämligen en del med friskt gröna blad längs gråbruna stammar, förvandlas efter blomning till en mörkt purpurfärgad uppenbarelse, vars färg närmast är att likna med blodbok.
Shuberthäggen introducerades av en amerikansk herr Shubert, och fick därefter bära hans namn. Denna sägs ha hittats en söndag i maj av en smålänning ute på vårpromenad kring Fagerhult. Arten Prunus virginiana alltså den som inte genomgår en kulört metamorfos i juli förekommer över stora delar av Förenta staterna och Kanada och växer likt vår inhemska hägg - Prunus padus, nästan överallt där det finns lite fukt att hämta.
Vanligtvis uppträder de båda på varsina håll som brynväxter eller som mellanskikt i ljusa lövskogar. Men finns där tillräckligt med ljus och vattentillgång så verkar varken pH eller salt vara något större bekymmer för den förstnämnda. I övrigt kan de för det otränade ögat vara förvillande lika.
Båda häggar har rödbladiga typer - så hur många rödbladiga häggar behöver vi egentligen? Två såklart! Båda har sina styrkor och svagheter. Tyvärr tycker många att ursprung trumfar både fägring och nytta. Ibland kan diskussionen gå så långt att den påminner om BSS-retorik från talet.
Eller SDs retorik idag. Även om vi har mer än gott om plats för bägge. Komplicerad konflikt det där. Men att tro att vi kan grönska våra städer med uteslutande svenska plantor är som att tro på tomten. Eller Jimmie Åkesson.