Sköns socken i Medelpad ingår sedan i Sundsvalls kommun och motsvarar från Sköns distrikt. Socknens areal är 41,63 kvadratkilometervarav 41,52 land efter utbrytning av Skönsmon med 5,7. Sköns socken har medeltida ursprung.
På medeltiden utbröts Timrå socken. Vid kommunreformen övergick socknens ansvar för de kyrkliga frågorna till Sköns församling och för de borgerliga frågorna bildades Sköns landskommun. Ur församlingen utbröts Skönsmons församlingförst åter och sedan slutgiltigt Ur landskommunen överfördes Skönsmons municipalsamhälle till Sundsvalls stad medan resten av landskommunen ombildades till Sköns köping som uppgick i Sundsvalls kommun.
Socknen har tillhört fögderiertingslag och domsagor enligt vad som beskrivs i artikeln Medelpad. De indelta båtsmännen tillhörde Första Norrlands andradels båtsmanskompani. Sköns socken ligger norr om Sundsvall vid kring Sundsvallfjärden väster om Alnösundet.
Socknen består av kuperad skogig kusttrakt. Vid skattläggningen fanns ytterligare två byar, nämligen Gran och Stafresom senare sammanslogs till Prästbordet. År fanns dessutom följande orter, från norr räknat: Skönviks sågverk, Gångvikens municipalsamhälle, SundsbrukSunds sågverk, Johannedals sågverk, Näs lastageplats, den s.
Skönsmon kom till på talet genom köp av bönder i området. Namnet Skön är ett bygdenamn troligen ursprungligen en havsvik. Innehållet kan vara 'skön', 'ljus, glänsande' eller samma ord betydande säck'något som är format som en säck'.
Från bronsåldern har anträffats kuströsen och från järnåldern 25 mindre gravfält och spridda större gravhögar. Vid kyrkan finns två jordfästning sköns kyrka. En vikingatida myntskatt hittades i Birsta, sannolikt nedlagd under första halvan av talet.
Skatten innehöll mynt med kufisk det vill säga turkisk, möjligen arabisk inskription från åren till e. Sköns socken var under medeltiden en rik jordbruksbygd som tillsammans med Selångers socken utgjorde Medelpads maktcentrum, i kyrkligt såväl som världsligt avseende.
Fornforskaren Johan Bure besökte orten mellan år och för att utforska Bureättens rötter. Han fick då höra legenden om att Fale hin unge dialektal form av Fartegn unge från byn Byrestad idag västra Birsta i Sköns socken skulle ha räddat en kungason.
Johan Bures version är att Fale hin unge som han kallar Fale Bure räddade den blivande kung Erik Knutsson vid slaget vid Älgarås år mellan Sverkerska och Erikska ätten. Fale Bure ska sedan ha burit Erik på sina armar till sin gård i Birsta, varefter han för säkerhets skull förde honom till Norge.