Ernst Wigforss — var en svensk socialdemokratisk politiker. Ernst Wigforss letar i sin portmonnä efter pengar till taxi. Bilden togs av den legendariske pressfotografen Victor Malmström efter regeringens vårmiddag När arbetaren inte anstränger sig till det yttersta, när han överhuvudtaget inte gör mer än som är absolut nödvändigt för att få behålla sin plats, så gör han ingenting annat än tillämpar den princip, som just enligt det nuvarande samhällets försvarare bildar den oumbärliga grundvalen för hela vårt ekonomiska liv, dvs.
Icke allenast av brödofullbordat manuskript, troligen skrivetförst publicerat i Arbetarrörelsens årsbok Om den borgerliga samhällsordningen är i fara, är det därför att den icke tillfredsställer människornas krav på äganderätt.
Om socialdemokratin är ett hot mot den borgerliga samhällsordningen är det därför, att Socialdemokratin vill att alla skola äga något. Äganderätt och socialismStockholm : Tiden, Den som är försatt i skuld är inte fri. Ernst Wigforss Detta citat har ofta felaktigt tillskrivits Göran Persson.
I en värld full av naturtillgångar, som inte utnyttjas, omgivna av överflöd på livsmedel, som inte tas i bruk, får de arbetslösa svaret: Vi är för fattiga för att hålla produktionen i gång, vi har inte råd att låta er arbeta. Den ekonomiska ordningen följer sina egna lagar, som vi inte vågar rubba, och den tillåter inte alla människor att med arbete försörja sig.
Mot denna förödmjukande underkastelse under en ekonomisk mekanism, som är mänskornas egen skapelse, sätter socialdemokraterna det krav som förnuftiga varelser aldrig kan släppa, att mänskan skall vara herre över sina produktionsverktyg och icke deras slav.
Ernst Wigforss i det socialdemokratiska partiets valpamflett vid segervalet Kan någonting då vara rimligare än att Blandat och udda utvägar för att skaffa arbete åt de arbetslösa? Kan någonting bättre svara mot hela samhällets intresse än att låta det allmänna sätta igång arbeten, då de enskilda företagarna inskränker sin verksamhet och inte anser det lönande att anställa arbetskraft i samma utsträckning som förut?
Sunda förnuftet synes svara nej, och socialdemokraterna har inte åberopat någon högre auktoritet än detta sunda förnuft, då de yrkat på en betydande utökning av det allmännas arbeten för att minska arbetslösheten och motverka följderna av den ekonomiska krisen.
Men mot förslagen att på detta sätt bereda arbete åt de arbetslösa sätter de borgerliga partierna sitt krav på sparsamhet i det allmännas utgifter. De förnekar inte att det ligger en riktig tanke i socialdemokraternas förslag.
Men det måste enligt borgerlig uppfattning ske i mycket ringa omfattning. Vi har inte råd att skaffa arbete åt så många som vi skulle önska, ty samhällets tillgångar är begränsade. Kristiden tvingar till en sparsamhet större än den vanliga, och det är detta tvång att spara som förbjuder oss att skaffa arbetstillfällen i den av socialdemokraterna önskade omfattningen.
Den leder nämligen rakt fram till den fantastiska slutsatsen att arbete är en lyx, att arbete åt alla medborgare är något man kan kosta på sig i rika och välmående samhällen, men som långt överskrider krafterna hos ett fattigt land som Sverige, och överhuvudtaget hos alla de av krisen drabbade länderna.
Och ju fattigare vi blir, desto mindre har vi råd att arbeta. Det finns intet folk med sitt sunda förnuft i behåll som i längden kan slå sig till ro med en ekonomisk visdom av detta dårhusmässiga slag. Ha vi råd att arbetaursprungligen utgiven som valbroschyr år